Munsvamp

Vad orsakar munsvamp?

Candida albicans är en jästsvamp som trivs i varma, fuktiga miljöer. I vanliga fall hålls svampen i schack av kroppens naturliga försvar och andra mikroorganismer i munnen. Men under vissa förhållanden kan Candida albicans börja växa okontrollerat och orsaka munsvamp.

 

Faktorer som kan öka risken för munsvamp:

 

Nedsatt immunförsvar: Personer med försvagat immunförsvar, till exempel på grund av HIV/AIDS, cancerbehandling eller organtransplantation, är mer mottagliga för munsvamp.

Antibiotikabehandling: Antibiotika kan störa balansen i munnens mikroflora och ge Candida albicans möjlighet att föröka sig.

Diabetes: Personer med diabetes har ofta högre blodsockernivåer, vilket kan gynna svamptillväxt.

Muntorrhet: Saliven har en skyddande funktion i munnen, och muntorrhet kan öka risken för munsvamp.

Dålig munhygien: Bristfällig tandborstning och användning av tandtråd kan bidra till svamptillväxt.

Proteser: Proteser som inte rengörs ordentligt kan skapa en gynnsam miljö för svampen.

Rökning: Att röka irriterar slemhinnan i munnen och kan öka risken för infektioner, inklusive munsvamp.

Kortisonbehandling: Kortison, särskilt i form av inhalatorer eller tabletter, kan öka risken för munsvamp.

 

Symtom på munsvamp

Munsvamp kan ge olika symtom, och hur infektionen yttrar sig kan variera beroende på ålder och hälsotillstånd.

 

Vanliga symtom hos vuxna:

 

• vita beläggningar på tungan
• vita beläggningar på insidan av kinderna
• vita beläggningar i gommen och/eller tandköttet (beläggningarna kan se ut som keso och kan ibland skrapas bort, vilket kan leda till lätt blödning)
• rodnad och irritation i munnen
• sveda och smärta i munnen, särskilt vid förtäring av mat och dryck
• sprickor i mungiporna (angulär cheilit)
• förändrad smakupplevelse
• muntorrhet.

 

Symtom hos spädbarn:

 

• vita beläggningar på tungan, insidan av kinderna och gommen
• irritabilitet och gnällighet
• svårigheter att äta
• blöjutslag.

 

Diagnos av munsvamp

Diagnosen ställs oftast utifrån en klinisk undersökning av munhålan. En läkare kan identifiera de karakteristiska vita beläggningarna och andra symtom på munsvamp. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta ett prov från beläggningarna för att bekräfta diagnosen och utesluta andra tillstånd.

 

Behandling av munsvamp

Behandlingen av munsvamp syftar till att eliminera svampinfektionen och lindra symtomen. Valet av behandling beror på svårighetsgraden av infektionen, patientens ålder och allmänna hälsotillstånd.

 

Vanliga behandlingsmetoder:

 

Lokala svampmedel: Dessa läkemedel appliceras direkt i munnen i form av gel, salva, lösning eller sugtabletter. Exempel på lokala svampmedel är nystatin, mikonazol och klotrimazol.
Systemiska svampmedel: I mer allvarliga fall eller när lokal behandling inte är effektiv kan systemiska svampmedel i tablettform förskrivas. Flukonazol är ett vanligt systemiskt svampmedel.
Antiseptiskt munskölj: Klorhexidin är ett antiseptiskt medel som kan användas som munskölj för att minska mängden bakterier och svamp i munnen.
Protesrengöring: Personer med proteser bör rengöra dem noggrant för att förhindra svamptillväxt.

 

Behandling av munsvamp hos spädbarn:

Spädbarn med munsvamp behandlas oftast med lokal svampbehandling i form av gel eller lösning. Det är viktigt att följa läkarens anvisningar noggrant och att fortsätta behandlingen under den föreskrivna tiden, även om symtomen försvinner tidigare.

 

Förebyggande av munsvamp

Det finns flera åtgärder du kan vidta för att minska risken för munsvamp:

 

• borsta tänderna noggrant två gånger om dagen med fluortandkräm, använd tandtråd dagligen och rengör tungan
• gå på regelbundna kontroller hos tandläkaren för att upptäcka och behandla eventuella problem i munhålan
• undvik att dela tandborstar och andra personliga hygienartiklar
• skölj munnen efter användning av kortisoninhalatorer
• kontrollera blodsockernivåerna om du har diabetes
• sluta röka
• ät en hälsosam kost och undvik sötsaker och sura drycker
• drick mycket vatten för att hålla munnen fuktig
• om du använder proteser, rengör dem noggrant och ta ut dem på natten.

 

Munsvamp och andra tillstånd

Munsvamp kan ibland vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller tillstånd som påverkar immunförsvaret. Om du får munsvamp ofta eller har svårt att bli av med det, är det viktigt att kontakta läkare för att utreda eventuella bakomliggande orsaker.

 

Munsvamp kan vara associerat med:

 

• hiv/aids
• diabetes
• cancer
• organtransplantation
• sjögrens syndrom
• anemi
• vitaminbrist

 

Komplikationer av munsvamp

I de flesta fall är munsvamp en lindrig infektion som läker utan komplikationer med rätt behandling. Hos personer med nedsatt immunförsvar kan munsvamp dock sprida sig till andra delar av kroppen, som matstrupen eller lungorna, och orsaka allvarligare infektioner.

 

När bör man söka vård?

Det är viktigt att söka vård om:

 

• du misstänker att du har munsvamp
• symtomen inte förbättras efter en veckas behandling med receptfria läkemedel
• du har återkommande munsvampinfektioner
• du har nedsatt immunförsvar
• du har andra symtom som feber, sväljsvårigheter eller viktminskning.

 

Hur kan Doktera hjälpa dig?

Om du misstänker att du har munsvamp kan du vända dig till Doktera för att få hjälp. Våra läkare kan ställa diagnos online baserat på dina symtom och medicinska historia, och vid behov förskriva lämplig behandling.

 

Kom ihåg:

 

• munsvamp är en vanlig infektion som oftast är lätt att behandla
• god munhygien och ett starkt immunförsvar är viktiga för att förebygga munsvamp
• om du har återkommande munsvamp eller har nedsatt immunförsvar, är det viktigt att söka vård för att utesluta underliggande sjukdomar.

 

Läs vår artikel:

Vanliga frågor om munsvamp

 

Tillförlitliga källor för mer information:

 

1177 Vårdguiden: Länk till information om svampinfektioner
Internetmedicin: Länk till internetmedicins information om munsvamp