PMS och PMDS

Premenstruella tillstånd och deras definition

PMS, premenstruellt syndrom, är ett tillstånd där olika fysiska och psykiska symtom uppträder under dagarna före mens, ofta under lutealfasen av menscykeln. Besvären försvinner vanligen inom ett par dagar efter menstruationens start.

PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom, är en mer allvarlig form där framför allt de psykiska symtomen är uttalade. PMDS kan leda till nedstämdhet, stark irritation, känslor av hopplöshet och till och med självtvivel – ofta med tydlig påverkan på vardagsliv och relationer.

 

Orsaker till PMS och PMDS

PMS och PMDS orsakas av kroppens hormonella svängningar – framför allt förändringar i nivåerna av östrogen och progesteron efter ägglossning. Även signalsubstansen serotonin påverkas av dessa svängningar, vilket kan förklara humörförändringar. Forskning tyder på att kvinnor med PMDS har en ökad känslighet i hjärnan för dessa normala hormonförändringar.

Faktorer som stress, sömnbrist och oregelbundna levnadsvanor kan också bidra till att symtomen förvärras, men det är viktigt att förstå att dessa tillstånd har en biologisk grund – inte enbart psykiska eller livsstilsrelaterade orsaker.

 

Vanliga symtom vid PMS

Symtomen varierar stort i intensitet och form. Några av de vanligaste är:

• nedstämdhet och svängande humör
• irritation eller ilska, ibland som aggressiv PMS
• trötthet och sömnsvårigheter
• huvudvärk eller illamående
• svullnad, ömma bröst eller spänd mage
• känsla av att “tappa kontrollen”
• koncentrationssvårigheter och minskad livslust

Symtomen brukar försvinna efter menstruationens början och återkomma i nästa cykel.

 

PMDS – en svårare form av PMS

PMDS drabbar en mindre andel av kvinnor i fertil ålder men med mycket allvarliga symtom. Nedstämdhet, gråtattacker, ångest och en känsla av hopplöshet är vanliga. Det är inte ovanligt att den som drabbas upplever stark självförakt eller känner sig som en annan person under vissa dagar varje månad.

PMDS är klassat som ett psykiatriskt tillstånd och bör utredas och behandlas på samma sätt som andra allvarliga psykiska besvär. Med rätt behandling kan många få tillbaka livskvaliteten.

 

PMS och PMDS hos tonåringar och unga vuxna

Premenstruella besvär kan börja redan under tonåren, ibland kort efter att mensen har kommit igång. För vissa unga personer handlar det om ett visst humörsvängande några dagar i månaden – för andra blir det ett återkommande lidande som påverkar skola, fritid och relationer.

Eftersom tonåren redan är en tid då hormonnivåerna förändras kraftigt, kan det vara svårt att avgöra vad som är “vanligt tonårshumör” och vad som faktiskt är PMS eller till och med PMDS. Men om det finns ett tydligt mönster där nedstämdhet, ilska, gråtattacker eller fysiska symtom som huvudvärk och illamående återkommer samma tid varje månad – och sedan försvinner igen – kan det vara tecken på premenstruella besvär.

Det är särskilt viktigt att unga med svårare besvär blir tagna på allvar. PMDS hos tonåringar förekommer, även om det kan vara underdiagnostiserat. Många beskriver att de känner sig “helt annorlunda” vissa veckor, som om de tappar kontrollen över känslor och energi.

Om du är ung och upplever att din månadscykel gör att du ofta mår dåligt psykiskt, är orkeslös, får koncentrationssvårigheter eller känner dig som “en annan person” innan mens – tveka inte att söka hjälp. Det finns behandling som fungerar även i ung ålder, och det första steget kan vara att börja föra en enkel symtomdagbok. Genom att lära känna hur du påverkas kan du och vården tillsammans hitta rätt stöd.

 

Diagnos och utredning

För att ställa diagnos på PMS eller PMDS är det vanligt att föra en mensdagbok eller symtomkalender under minst två-tre cykler. Här noteras vilka dagar besvären uppstår, hur svåra de är och när de försvinner.

Vid misstanke om PMDS kan det bli aktuellt med en psykiatrisk bedömning eller en gynekologisk utredning för att utesluta andra orsaker till symtomen.

 

Behandling av PMS och PMDS

Vid lindrig PMS kan livsstilsförändringar ofta ge god effekt. Sömn, fysisk aktivitet, kost och minskad stress kan hjälpa kroppen att hantera hormonförändringarna bättre. Men vid svårare besvär finns välbeprövade medicinska behandlingar:

• SSRI-preparat, till exempel escitalopram, är förstahandsval vid PMDS. De kan tas kontinuerligt eller endast under lutealfasen.
• P-piller kan hjälpa till att stabilisera hormonnivåerna och minska både fysiska och psykiska symtom.
• GnRH-agonister (hormonbehandling som sätter ägglossningen i viloläge) används vid mycket svår PMDS där annan behandling inte hjälper.
• I vissa fall kan även KBT (kognitiv beteendeterapi) vara ett effektivt komplement.

Behandlingen individanpassas alltid och följs upp noggrant av våra läkare.

 

Egenvård och strategier i vardagen

Det finns mycket du kan göra själv för att minska besvären – särskilt vid lättare PMS:

• för regelbunden sömn och vila
• träna måttligt och gärna utomhus
• ät en balanserad kost och undvik överdrivet socker eller koffein
• använd mens- eller symtomapp för att lära känna dina mönster
• minska stress genom avslappning, andning eller mindfulness
• prata med någon – att dela sina upplevelser kan lätta trycket

Vid svårare PMDS räcker dock sällan egenvård, och då är det viktigt att söka professionell hjälp.

 

När är det dags att söka vård?

Sök vård om dina besvär:

• påverkar din vardag, relationer eller arbete
• leder till nedstämdhet, ångest eller ilska varje månad
• inte lindras av egenvård
• ger dig känslan av att “förlora dig själv” i vissa perioder
• känns övermäktiga och du inte vet var du ska börja

Vänta inte med att ta dina besvär på allvar – hjälp finns att få.

 

Läs mer i vår artikel: “Vanliga frågor om PMS och PMDS”

 

Tillförlitliga länkar för mer information:

1177 Vårdguiden – PMS och PMDS
Praktisk medicin – PMS och PMDS